Vad är konstig mat?

Postat av
Svara

Nyss hemkommen från en resa till Hongkong och Peking funderar jag på vad som kan anses vara vanlig mat och vad som är konstig mat. Vad kan betraktas som normalt i en kosthållning och vad går utanför den gränsen? Nu tänker jag inte på hungrande människor som tvingas till nödmat för sin överlevnad (typ barkbröd) utan på mat som människor väljer att äta trots att de har alternativ. En resa till Kina väcker lätt såna tankar. En vandring längs en marknadsgata i Kina väcker väldigt lätt såna tankar (se bilden ovan). Det här är vad en rätt stor del av Sveriges befolkning skulle kalla för konstig mat. Jag har i och för sig inga siffror på det men det förefaller sannolikt. När det gäller just den här bilden så är jag dock inte så säker på att ens alla kineser skulle betrakta detta som normalt. Jag såg många ätande kineser på marknaden men ingen som åt varken skorpioner, spindlar, skolopendrar, gräshoppor eller andra märkliga zoologiska kulinariteter. Det kan i det här fallet vara ett sätt att få uppmärksamhet till sin försäljning.

Bilden till höger är dock tagen på en bra restaurang vid namn Xi He Ya Ju Restaurant (kan rekommenderas, ligger i nordöstra hörnet av Ritanparken) och innehåller absolut inga konstigheter för en kines. Att äta hönsfötter och gnaga på huvudet är över huvud taget inget konstigt utan självklart. Det finns ett skämt om mat i Kina att de lever på en seefood-diet. (They eat all they can see – det här skämtet gör sig definitivt bättre om man hör det än om man läser det) och efter att ha gått runt på en kinesisk wet market med olika sorters levande fiskar, skaldjur av många slag, paddor och sköldpaddor så är man beredd att tro det.
När man så förfasat sig en stund över konstigheterna så infinner sig två nya tankar. Vad är det som är konstigt med att äta hönsfötter och vem är vi att kasta sten i glashus?
Ja, vad är det som är konstigt med att äta hönsfötter? Har man haft ihjäl ett djur ska man väl äta upp hela djuret. Och ska vi säga nåt egentligen? Vi ser inte grisfötter som nåt konstigt (nåväl, nuförtiden gör nog många det). Vi äter hästkött, kräftor, rå fisk inlagd i socker och ättika, lutfisk, och surströmming. Mycket av de hade vi fått svårt att få så många personer från andra kulturer att se storheten i.
Nej, vi får passa oss för att döma när vi reser och försöka ha det öppna sinne som vi försöker lära våra barn när vi vill att de ska äta fiskbullar, broccoli eller havregrynsgröt. Det är dock inte alltid så lätt.

/Ingemar Gröön

Röra hjärtat

Postat av
1

Överallt har människor känslomässiga kopplingar till den mat man äter men i Sydkina blir det nästan löjligt känslosamt. Folk här är övertygade om att den kinesiska maten är överlägset bäst och man har ganska liten lust att hänge sig åt annan mat. Undantaget japanskt och italienskt förstås.

Man kan förstå hur den starka kopplingen till det kantonesiska köket uppstår när man besöker en Dim Sum restaurang. Hit går hela familjen stora som små för att äta och fördriva tid tillsammans. Man beställer härliga dumplings, ångade grönsaker, friterad tofu och brässerade ankfötter från damer som går runt med serveringsvagnar. Till detta dricker man the gjort på krysantemum eller jasmin. Det är verkligen trevligt och delikat! Folk pratar, tittar på tv, läser tidningen och pysslar med sin elektronik samtidigt som man äter. En lunch tar lätt två-tre timmar.

En Dim Sum måltid kostar 100-200 kronor per person, vilket gör att alla familjer har råd. Som svensk blir man avundsjuk på denna trevliga restaurangtradition. För oss är ju restaurangmat att slänga i sig en snabb lunch eller vägkrogar på väg någonstans, eller så bjuder man sin partner en gång om året på en finrestaurang som kostar skjortan.

Dim Sum betyder ”röra hjärtat” och visst sätter denna mat avtryck i själen!

Varför får vi inte se verkligheten

Postat av
Svara

Vid sociala revisioner hos leverantörer i Kina är det inte ovanligt att få ta del av falska dokument som tidrapporter och lönelistor. Det är minst sagt irriterande då man får lägga ned tid på att skrapa igenom ytan och med ibland långa diskussioner vilket gör att det är svårt att få en uppfattning om de verkliga förhållandena.

För en tid kom följande svar i en enkät på frågan varför leverantörer visar upp falska dokument för sina kunder:

  1. vi litar inte på hur kunden hanterar verkligheten, kanske överger ni oss
  2. vi tror inte att kunden egentligen vill veta sanningen
  3. vi kan inte förbättra oss så snabbt som kunden kräver
  4. vi kan tillverka produkter lika bra utan dessa dokument
  5. vi vill ge ett gott intryck

Många företag som verkar i utvecklingsländer har ambitionen att förbättra villkoren i produktionen. Detta är dock inte enkelt i vanliga fall och ändå svårare förstås när sanningen förtäcks. En bra lösning är att etablera långa leverantörsrelationer som helst ska kombineras tillräckligt stora inköpsvolymer för att bli tagen på allvar. Tyvärr är det dock ofta så att man varken är stor eller särskilt långvarig hos en leverantör och då finns det egentligen inte så mycket man kan uträtta vilken ambition man än har.

Bilden visar tidstämpelkort. De är helt ofläckade och garanterat inte stämplade av de som arbetar. Alltså en uppsättning falska dokument som har fabricerats för att ge sken av att arbetstiderna håller sig inom lagliga gränser.

Därför är vi medlemmar i LivsmedelsFöreningen

Postat av
Svara

Tack för alla svar på frågorna vi ställde inför vår styrelsekonferens. Vi fick in 23 svar – det flesta per mejl. Det ger förstås inte möjlighet till någon säkerställd kvantitativ tolkning. Men rent kvalitativt finns det ändå några viktiga slutsatser.

Varför är du med i LivsmedelsFöreningen?
Svaren här var väldigt samstämmiga. Nästan samtliga svar hade orden ”uppdaterad” och ”nätverk” med i olika versioner. Några andra hade ord som ”lärande” och ”mötesplats”. Mer konkret är tidningen och livsmedelsdagarna de viktigaste skälen till medlemskap.

Vad behövs för att medlemskapet i LivsmedelsFöreningen ska bli ännu mer attraktivt?
Här framkom inget revolutionerande. På det hela taget verkar de som svarar vara ganska nöjda med det föreningen gör. Vi fick till och med en uppmaning till förändringspaus av en medlem. Men mer möten, fler seminarier och fler företagsbesök samt en mer utvecklad hemsida är en sammanfattning av de mest frekventa förslagen.

Stort tack till alla som tagit er tid att svara! Jag återkommer i en senare postning här på bloggen med hur styrelsen anser att föreningen ska utvecklas.

Och så till utlottningen: Boken Året Runt med Saltå Kvarn gick till Elisabet Rytter, LI.

Johan Ununger, ordf

Vill du ha en vän så köp en hund

Postat av
Svara

Marknaden i Asien är enorm och växer i betydelse! Jag har redan i tidigare inlägg berört hur viktig en affärspartner är för företag som exporterar till regionen. Särskilt för produkter som hamnar inom regulatoriska komplex, t ex livsmedel.  I Asien är en affärspartner den viktigaste enskilda framgångsfaktorn och särskilt för mindre och medelstora företag. Detta gäller vid inträdet på marknaden, men minst lika viktigt efter etableringen och under tillväxtfasen.

Tidigare i veckan deltog jag på Exportrådets presentation av sin studie ”A Swedish Tiger in Asia” där de kartlagt hinder och möjligheter för att den svenska exportpotentialen ska blomma ut. En av de viktigaste faktorerna som studien pekar på är just valet av affärspartner och de möjligheter och risker som detta innebär. Att valet är en grannlaga uppgift visar det faktum att inte mindre än två tredjedelar av de svenska företagen i Asien är missnöjda med sin affärspartner. Det gäller saker som illojalitet, otillräckliga kundkontakter, oförmåga att nå säljmål, korruption och så vidare.

Hur kan det bli så här? Ett skäl är att man i Asien oftast är inriktad på produkter med stora volymer och lågt pris. Svenska produkter är typiskt högutvecklade, har unikitet och är inriktade på brand-building.  Detta koncept kan vara svårt för asiatiska kompanjoner att ta till sig. Man underskattar också behovet av att utvärdera sin affärspartner.  Mycket energi läggs i den inledande fasen på att hitta någon lämplig partner. När det är dags för utvärdering finns det helt enkelt inte lust och energi  kvar och särskilt jobbigt blir det med långa avstånd och stora tidsskillnader.

En förstärkningseffekt är att svenskar har en ödmjuk stil. Vi lägger alla korten på bordet och söker långsiktiga relationer, gärna med inslag av vänskap och förtroende. Det finns dock ett uttryck som är talande för affärer i Asien: ”Om du vill ha en vän så köp en hund”.  Mr Lee som är hongkongkines ger rådet till svenskar att kopiera den amerikanska stilen där man stenhårt fokuserar på mål kring försäljning, marginaler och omkostnader. De menar att om grundförutsättningarna för affären fungerar så växer relationen efter hand.

Försäljning och distribution via en lokal partner ger en snabb och effektiv kanal till marknaden och är ofta nödvändig. Men för att styra sitt företags eget öde ger egen personal på plats stora fördelar och trots merkostnaden bör man noga överväga detta. Många företag har en lättsåld initialprodukt men långsiktigt är man beroende av en effektiv sälj- och marknadsorganisation.

Klimatmärkning – vad innebär det för livsmedelssektorn?

Postat av
Svara

Dagens seminarium, där Svenskt Sigill och LivsmedelsFöreningen bjöd in till ett möte omkring frågan om klimatmärkningar, drog trettio engagerade deltagare från olika delar av livsmedelskedjan. Max, Lantmännen och Arla presenterade olika initiativ för att klimatmärka, och Svenskt Sigill samt KRAV presenterade sina ståndpunkter omkring klimatcertifiering.

I inledningen gav jag en internationell utblick och visade hur frågan om klimatmärkning rör sig framåt i Europa och omvärlden. Några reflektioner:

  1. Det har inte hänt så mycket nytt. De som jobbar med klimatfrågan gör det lugnt och stadigt, det är ingen mediahype omkring arbetet och frågan är inte på toppen av människors medvetande. Det som är nytt är att klimatcertifieringsprojektet kan visa upp ca 100 artiklar certifierade enligt klimatcertifieringsprojektets regelverk genom Svenskt Sigill och att KRAV successivt fogar in klimatregler i sitt märke utan att marknadsföra det mot konsument.
  2. Behövs det klimatmärken? Ja, de kan i alla fall ge bra incitament till uppströms arbete, det visar både exemplet från Max och Lantmännen. Det kan vara väldigt viktigt för att få producenter att vidta åtgärder, man synliggör deras åtgärder genom ett märke, i de fall då märket certifierar just förbättringar. Det finns svårigheter förknippade med en siffermärkning mot konsument, som branschinternt redskap är det jättebra.
  3. De klimatmärkningar internationellt som fått genomslag har fått det genom att aktörerna som utvecklat märkningen gått hand i hand med en aktör från dagligvaruhandeln som förmått ta arbetet hela vägen fram till konsument och som har haft muskler att visa upp arbetet. Något sådant ser vi inte riktigt här i Sverige, inte ännu i alla fall :-)
  4. Klimatkompensation är intressant som märkning betraktat, men man måste ha ett bra grundarbete och se till att man gjort läxan, att förbättra verksamheten så mycket man kan och SEDAN kompensera. En klockren kombination vore att ha Svenskt Sigills klimatcertifiering och sedan klimatkompensera (eller -balansera som vissa säger) resten, det som man inte ännu kunnat åtgärda.

Till sist, vad händer härnäst? För min egen del skulle jag vilja se aktörer i dagligvaruhandeln flagga upp! Jag skulle vilja se er sätta mål för andelen klimatmärkta produkter i sortimentet, jobba aktivt med era inköpskrav för att åstadkomma klimatförbättringar, och att aktivt kommunicera ut till konsument vad ni gör.

Ta stafettpinnen!

Anna Richert
Projektledare för Klimatcertifiering för Mat, Svenskt Sigill

Bättre mat behövs eftersom livsmedel står för ungefär 25% av svenskarnas klimatpåverkan och det måste minska!

Postat av
Svara

Ja, så är det, ungefär 25% av svenskarnas klimatgasutsläpp är förknippade med livsmedel och huvuddelen av dessa utsläpp sker i primärproduktionen. Samtidigt säger tre av fyra konsumenter att de vill köpa livsmedel med mindre klimatpåverkan och nästan hälften kan tänka sig att betala mer för sådan mat. Därför tog Svenskt Sigill, tillsammans med KRAV, fram en klimatcertifiering för mat och blommor. Den här certifieringen innehåller två viktiga saker: dels ger den producenterna vägledning i vad de behöver göra för att minska klimatpåverkan av produktionen, dels signalerar den för konsument att producenten har gjort vad som är relevant och rimligt för att minska klimatpåverkan.

Man kan se på denna fråga på många sätt, jag väljer följande: det här är ett sätt för branschen att ta ansvar. Vi behöver alla kliva framåt och just klimatfrågan är så viktig. Som det verkar nu är klimatfrågan inte på topp av agendan, nu är det mer ”äkta”, ”hälsosam”, ”kul” och ”närproducerad” som gäller. Här tror jag att vi behöver vara uthålliga och inte enbart springa på alla snabba puckar. Det handlar om kompassen! Vad är det som är viktigt egentligen?

Klimatcertifiering för mat är ett projekt som utvecklat regelverket. Svenskt Sigill erbjuder en frivillig tilläggscertifiering för klimat, och den har i dagsläget åtta anslutna märkare, sammanlagt 28 producenter som gått igenom arbetet med att klimatcertifiera. Per-Ove Kårfors på Orto Novo berättar att han har minskat klimatpåverkan med 700 ton i och med klimatcertifieringen av sallat och örter. Ett steg framåt, eller hur?! Det kommer till producenter i långsam och stadig takt, men det behöver gå fortare om vi ska kunna nå målet, att bidra till att minska klimatgasutsläppen. Och i de här frågorna har handeln och livsmedelsföretagen en nyckelroll. Om man ville spetsa till det lite så skulle man kunna säga att forskarna har ritat kartan, producenterna har ett redskap och konsumenterna har sagt att de också vill vara med. Nu behövs det bara lite action från er som läser detta!

Den 22 november har LivsmedelsFöreningen och Svenskt Sigill ett seminarium om klimatmärkning, där inte bara klimatcertifieringen kommer presenteras och diskuteras. Ta chansen, kom, lär mer och bidra med dina erfarenheter!

Anna Richert
Projektledare för Klimatcertifiering för mat
Svenskt Sigill

Vad vill du ha ut av ditt medlemskap?

Postat av
3

16-17 november har vi ett internat för LivsmedelsFöreningens styrelse. Mötet kommer i första hand att handla om hur vi ska utveckla föreningen och göra medlemskapet ännu mer intressant för den enskilda medlemmen. Jag har i ett tidigare blogginlägg kommenterat att vi anser att det är en stor utmaning att hålla igång traditionella föreningsaktiviteter i form av möten och träffar.

Vi vill hitta nya sätt att utveckla föreningen. Dessutom behöver vi konkretisera hur vi vill bedriva det goda samtalet om bättre mat.

Inför vårt möte vore det väldigt värdefullt om du som medlem vill ge oss lite input kring hur du tycker föreningen ska utvecklas. Jag har två frågor som du kan svara på här i bloggen eller på vår Facebooksida.

  1. Varför är du med i LivsmedelsFöreningen?
  2. Vad behövs för att medlemskapet i LivsmedelsFöreningen ska bli ännu mer attraktivt? – stort och smått välkomnas.

Vi lottar ut boken ”Året runt med Saltå Kvarn” till någon som ger ett svar.

Johan Ununger
ordf LivsmedelsFöreningen

 

Så mycket mer än IKEA Food

Postat av
Svara

Också på IKEA i Spanska Murcia har man ersatt kända varumärken med emv, som Niklas nämnde i sitt inlägg, men spelar det egentligen någon roll när alternativen är så mycket mer lockande?

I den välsorterade stormarknaden Mas y Mas i vindalen Jalon kan man bland varorna överraskande också hitta Wasa knäcke, havredryck från Oatly och Kopparbergs cider.

Så här på landsbygden spelar marknaden som hålls en gång i veckan en viktig roll. Stämningen är intensiv och de lokala produkterna har en rykande åtgång. Vad spelar det för roll att det är säsongsbetonat när det är säsong året om. Just nu är det bra pris på mango, vindruvor, clementiner och apelsiner.

Varje by har minst en charkbutik och till de mer avlägsna bergsbyarna kommer fiskbilen minst en gång i veckan.

 

 

 

 

 

Och när de 3003 invånarna i Jalon tröttnar på att laga mat har de 20 restauranger och ett 10-tal barer att välja på för en söndagslunch som de gärna intar tillsammans med släkt och vänner.

 

Ingen riktig jul i år

Postat av
2

Jag och min familj har slagits av den hemska tanken att det inte blir någon riktig jul i år. Ingen must på julbordet, inte heller Kalles kaviar, Siljansknäcke, brännvinsost eller  Aladdin choklad. Allt detta brukar vi köpa på något av de tre Ikea varuhusen i Hong Kong. Men när vi var där i helgen var alla matvaror utrensade eller utbytta till egna märket.

Har just läst Livsmedel i Fokus där Carina Malm intervjuar Ikeas matchef Edvard Mohr om satsningen på Ikea märkta livsmedel. På en fråga om kritiken säger Edward Mohr ”självklart hoppas vi kunna övertyga dom att våra egna varor är ännu bättre än de gamla”. Efter att ha smakat på den nya chokladen, gelegodiset och krabbkaviaren kan jag bara konstatera att Ikea helt uppenbart har ersatt kvalitetsvaror med enklare varianter. Var är ambitionen? Var är matglädjen?

Någon måste tänkt fel. Ikea tjänar pengar på att sälja möbler. Den blågula färgen på varuhusen, ortsnamnen på varorna och den svenska maten ska borga för ursprunget, känslan och upplevelsen. Vad är det då för poäng med matvaror som är så långt ifrån originalens smakupplevelse?

För att protestera har även jag gått med i Facebook sidan “IKEA, please keep selling the Swedish brands we love”. Kanske sociala medier kan vara effektiva även här!